En ovanlig finansieringsmodell
Oceanhamnsbadet är inte vilket kommunalt projekt som helst.
Kommunfullmäktige beslutade den 24 mars 2026 att bevilja fastighetsnämnden 1 087 miljoner kronor i totala investeringsmedel för badhuset i Oceanhamnen. Det är en anmärkningsvärd siffra – men ännu mer anmärkningsvärd är varifrån pengarna kommer: 92 procent av investeringen finansieras av Henry och Gerda Dunkers donationsfonder [1].
Det innebär att Oceanhamnsbadet i praktiken är en gåva till helsingborgarna. Inte en villkorslös gåva – utan en som kräver att vi levererar exceptionellt mervärde i form av folkhälsa, sammanhållning och stolthet under lång tid framöver.
Det förändrar hela premissen för hur man bör tänka om ekonomin.
Vad finansieringsmodellen egentligen innebär
För ett vanligt kommunalt badhus domineras ekonomin av kapitalkostnader – amorteringar och räntor på en stor investering som ska bäras av driftsbudgeten i decennier. Det är ofta den tyngsta posten och den som gör att självfinansieringsgraden aldrig riktigt kan bli tillfredsställande.
Oceanhamnsbadet är befriat från den bördan i en utsträckning som är nästan utan motstycke i svensk kommunal badverksamhet. Det är en ekonomisk frihet som ger ett motsvarande ansvar: att inte slösa med det utrymme som skapats.
Att investeringen till stor del var “gratis” är inte en anledning att vara vårdslös med driften. Det är tvärtom ett argument för att varje skattekrona som går till den löpande verksamheten används med precision och eftertanke. Henry och Gerda Dunkers avsikt var att skapa något bestående och värdefullt för Helsingborg – inte att finansiera en anläggning som sedan drivs utan omsorg.
Tre ekonomiska ben
Kommunfullmäktiges beslut ger också en tydlig struktur för hur intäkterna ska se ut. Eftersom café och gym explicit undantas från donationen – och gymverksamheten ska drivas av en extern aktör – är anläggningen i praktiken uppdelad i tre distinkta ekonomiska delar [1].
Den sociala kärnan
Simskola, föreningar, familjebadet och den allmänna badverksamheten är kärnan i uppdraget och den direkta motiveringen för Dunkerfondernas donation. Här är målet inte vinstmaximering utan nyttomaximering.
Intäkterna från entréavgifter och bassänguthyrning ska täcka rörliga kostnader, men prissättningen bör balansera tillgänglighet för alla helsingborgare mot anläggningens ekonomiska hållbarhet. En differentierad modell – med reducerade priser för barn, skolklasser och föreningar – är ett ställningstagande om vem anläggningen är till för. Det ställningstagandet bör vara medvetet och kommunicerat, inte resultatet av att starkast lobby vann.
Den kommersiella motorn
Gymverksamheten drivs av en extern aktör och finansieras utanför donationen. Caféet befinner sig i samma kategori. Det är ett strategiskt klokt beslut som separerar det kommersiella från det sociala uppdraget – men det kräver ett aktivt hyresvärdskap.
Hyresintäkterna från externa partners är en stabil basinkomst som minskar behovet av kommunalt driftsbidrag. Men värdet stannar inte vid hyran. En välvald gymoperatör skapar ett ekosystem där deras medlemmar även blir badets kunder och vice versa. Det är inte bara uthyrning av yta – det är ett gemensamt kundflöde som stärker hela anläggningen.
Det ställer krav på hur hyresavtalen utformas. Vilka krav ställs på partnern? Hur säkerställs att deras verksamhet är förenlig med badhusets värderingar och målgrupper? Bör man välja en gymkedja som attraherar samma demografi som resten av Oceanhamnsbadet? Kommer det att skapa synergi eller friktion? Och samtidigt lyder man under konkurrensregler. Det krävs kunskap och känsla för att skapa de mest givande relationerna med externa aktörer.
Arenadimensionen
Med läktare för 1 000 fasta sittplatser är Oceanhamnsbadet en nationell tillgång för simsporten [1]. Det öppnar för en tredje intäktslogik – evenemang, mästerskap och företagsarrangemang – som skiljer sig fundamentalt från den löpande driften.
Evenemangshyror och partnerskap är oregelbundna intäkter med hög potential men också hög kostnad att producera. De bör behandlas som ett komplement till driften, inte som en räddningsplanka för ett underskott. Det kräver en medveten evenemangskalender och en tydlig strategi för när och hur anläggningen ställer om från vardagsdrift till evenemangsläge.
Systemperspektivet: minska läckaget, öka bandbredden
Med kapitalkostnaderna till stor del eliminerade flyttas fokus till driftsoptimering. Det är ett område där systemtänk gör verklig skillnad.
Minska läckaget. Energi, kemikalier och vattenförbrukning är de påverkbara kostnaderna i vardagsdriften. Som beskrivs i andra delar av det här materialet finns det konkreta och välbelagda samband mellan beteendedesign, hygienrutiner och driftskostnader. Varje sparad krona i drift är en krona som kan återinvesteras i verksamheten – eller minska behovet av kommunalt bidrag.
Öka bandbredden. Beläggningsdata är ett underutnyttjat styrmedel i de flesta kommunala badhus. Att förstå när anläggningen är underutnyttjad – och skapa riktade erbjudanden som fyller bassängerna under de timmarna – är inte marknadsföring. Det är kostnadseffektivitet. De fasta kostnaderna finns oavsett hur många som simmar. Varje extra besökare under lågtrafiktid förbättrar ekonomin utan att öka kostnaderna nämnvärt.
Sammanfattning
Att förvalta Oceanhamnsbadet är att förvalta en miljardgåva från Dunkersfonderna till helsingborgarna. Det är ett privilegium och ett ansvar som inte bör tas lättvindigt.
Den ekonomiska modellen är ovanlig och gynnsam – men den kräver ett aktivt och genomtänkt förvaltarskap. Inte för att kommunen tvingar till det, utan för att donationens avsikt förtjänar det.
En ekonomi i balans, där den sociala kärnan är tillgänglig för en bred publik, den kommersiella motorn bidrar till helheten, och arenadimensionen stärker Helsingborgs position – det är hur man respekterar en gåva av det här slaget.
Källor
[1] Helsingborgs stad: Så beslutade kommunfullmäktige den 24 mars (2026-03-25). helsingborg.se